Blev bara 4 bilder från denna skoldagen, men kommer nog jättemånga sen ikväll, ska bowla med tjejerna i klassen och ha det mysigt innan bowligen hemma hos Karolina!   

Efter skolan stack jag, Karro, Amanda och Ronja till Expresso House och drack kaffe & varmt oboy och tog oss en bagge, sen som i vanlig tur ordning så spiller lilla Amanda ut sin oboy på golvet, så folket därute satt och skratta. Rätt roligt eftersom det alltid är hon som tappar drickan, har hänt nu 3 gånger denna veckan ;)

Så fina vänner jag har! ;)

Detta blogginlägget är tillägnat till min fina vän Natalie, tror inte det är bara jag som känt och har upplevt det, men skriver ut mina tankar.

Imorse slog tanken mig hur jag och hon blivit vänner, från att jag var den lilla osjälvsäkra lilla nollan som blev vän med Natha, som var en framgångsrik och självsäker person. Vi träffades på skolan för 5 år sen ungefär, och hon var en av dom människorna jag såg först, hon utråla sig med sitt fina osminkade ansikte och sina nya fina kläder, medans jag själv såg ut som en sminkbutik i huvudet, och hade gamla kläder på mig. Jag var så osjälvsäker som person, medans Nata utråla sin glädje till andra männsikor, det var en av anledningarna till varför hon var så älskad av både andra elever och till lärare, hade jättebra betyg, menar riktigt bra, och jag som fick kämpa för att få alla G.

Jag var oftast själv, medans hon hade jättemånga vänner omkring sig hela tiden. Men sen skulle alla 7or ( jag och Natha gick i 7an då ) göra ett arbete tillsammans i olika grupper, och jag kom i hennes grupp. Minns inte var det va för arbete, men det var allafall att hon och jag kom i samma grupp. Sen började hon snacka med mig, jag som tyckte jag var så ointressant person, hon fråga mig ibland om vi skulle hitta på något på rasten, och jag tacka självklart ja. Jag hade ju ingen direkt vän då, men hon var nog den första främmande människan av alla 350 elever som jag blev vän med allra först, och sen gjorde vi inte bara roliga saker på rasterna, det blev att jag följde med henne hem efter skolan och lärde känna hennes vänner, och hon även mina som vi hade utanför skolan. Sen lärde jag känna hennes familj, som idag är som mina andra familj. Sen splittrades vi i över 1 år, men sen hittade vi tillbaka till varandra igen. Anledningen till varför vi splittrades var för att vi valde 2 olika skolor i 1an, men sen bytade vi linje och nu går vi i samma klass.

Menningen med texten är att fast man är olika som personer, så finns där alltid något som klickar, och det gjorde det för oss. Hon är den enda personen jag kan jämnföra mig med, från att ha varit 2 helt olika personer, från att vara så himla lika egentligen, och det är mycket av hennes hjälp som gjorde mig till en självsäker människa, en som kan stå på sina egna ben utan att behöva hänga på henne. Är så tacksam för att hon har varit på min sida från första dagen och till denna dagen, och livet framåt, och jag för henne. Tack för du sa " jag älskar dig " redan för 5 år sen till mig. Jag behövde höra det.